Telge United

För ungefär två år sedan upptäcktes min " sjukdom "
Därför vill jag berätta för er, kanske blir lite lättare att hantera situationen då.

Allting börjarde med att jag, när som helst, hur som helst svimmade. Jag svimmade, fick kramper, blev medvetslös. Det är det som händer i värsta fall, jag har nu lärt mig att kontrollera det.
Ingen i min närhet förstod vad som hände med mig, Epelepsi?
Flera gånger i veckan under en längre tid fick jag åka in tll akuten med ambulans, när jag väl fick träffa läkaren var allting bra. Första gången fick jag diagnosen blodtrycksfall?

Efter att ha åkt in och ut på akuten blev jag irriterad, jag kände att läkaren inte gjorde sitt jobb.

Jag blev inlagd på sjukhuset, första natten på intensiven var hemsk, Delade rum med en knarkare, kanske inte det roligaste?
Jag fick göra många olika tester som var väldigt jobbiga. Blev skjutsad i en rullstol samtidigt som jag hade en nål i armen som gjorde väldigt ont. Jag testades för epelepsi. Röntgade huvudet två gånger, fick även göra EEG.
Inget visade epelepsi, vilken lättnad

Efter att ha träffat läkaren ett antal gånger och pratat med henne fick jag till slut diagnosen, kraftig panikångest. Panikångesten gör så att andrenalinhöjs kraftigt, pulsen höjs. När jag låg avsvimmad hade jag en puls på 198, nästan maxpuls? Då kanske du förstår? Hjärtat orkar inte pumpa runt allt blod vilket leder till syrebrist i hjärnan--> jag svimmar. När jag svimmar får jag kramper, varför vet ingen. Det brukar ta ett tag innan jag är tillbaka i verkligheten, då kommer jag inte ihåg någonting vilket gör att jag blir väldigt ledsen. Ca 30 minuter efter att jag vaknat till brukar jag komma tillbaka. Då är sömn det enda som fungerar.

Nu äter jag mediciner mot min panikångest , den tar inte bort panikångesten helt men gör att jag inte alltid svimmar. Istället blir jag väldigt ledsen och måste sätta mig ner.

Min panikångest beror på många saker. Allt jag kan säga är att livet inte alltid är så lätt!
Jag hoppas nu att ni kanske förstår mig lite bättre och varför jag ibland gråter.

Puss&Kram / caroline

Från Elina och Ranja med kärlek till Nino. Alla dom här inläggen är till dej gumman!!

elina_nummer9 säger:

hahah din planerare där

men asså ja fattar fortfarande inte hur mycket smuts kan de finnas på en bro

Ranja säger:

jag vet

jag vet inte.. men är de en bro?

är de inte ett ställe? fast då hade de kanske inte hetat skeppsbro

elina_nummer9 säger:

de hette ju nått me en bro,är de inte en bro då

Ranja säger:

jo jag vet inte

de ligger vid slussen iaf

elina_nummer9 säger:

nej en bro,borde ju va en bro

skeppsBRON

en bro

Ranja säger:

aa men vadå kommer 3 lag städa en bro i 3 veckor typ?

borde man inte va klar efter typ 2 dar

elina_nummer9 säger:

vet inte ,de är kanske en bro som alkisar hänger vid o smutsar ner hela tiden

Ranja säger:

hahaha

elina_nummer9 säger:

ni ska ta hand om alkisar

på dagtid

Ranja säger:

haha fan va nice

här kommer en rolig historia om uffe- våran tränare. när han fortfarande stog i mål så råkade han ut för en liten olycka. Han hade druckit något sorts kosttillskott som innehöll produkter hans mage inte stöt på förut. Detta gör att när matchen ska till och börjar så känner uffe att han måste springa på toa. Men sånt kan man ju inte göra som målvakt,det är bara marina som får byta ut på matcher när hon håller på att kissa på sig (det va därför hon bytte igår för alla er som inte vet).

Aja i alla fall, tiden tickar ner mot halvtid och uffe tänker, kanske kan ja ändå klara av det här. men så händer det som absolut inte får hända. Motståndarlaget kontratroch uffe måste göra ett ingripande. Och vad händer ???? Jo- BAJS I BRALLAN!!!!

HAHAHHA UFFE SKITER PÅ SIG.....mmmmm mysigt att vara back brevid honom